Okategoriserade

Nostalgi

Sitter
och spelar Radio Vinyl och de kör en Elvislåt. Blir lite nostalgisk så
här på kvällskröken. Nostalgi är en konstig känsla väldigt närbesläktad
med många andra känslor. Sentimentalitet,längtan,ånger,glädje osv.
Det
man har gått igenom och minns det sitter ju där för evighet
förhoppningsvis. De som drabbas av Altzheimer glömmer ju nästan allt
till slut och då vore det ju lika bra att man dog eller hur?
Jag kan
minnas hur mina barn luktade som små ,allrahelst efter att de var
nybadade och låg i sin säng och man satt där och berättade lite
sagor.Sonen var en hejare på att bygga lego,har varken förr eller
senare sett något barn vara så skicklig som han var!
När han var sex år var han redan expert på hajar,kunde de konstiga latinska namnen på dem tex.
Sofia var världsmästare på att dansa.Hon ville alltid uppträda och dansa i fina klänningar.
Anna
följde alltid Sofia i spåren och jag glömmer ine hur fint de hade gjort
på kyrkogården i Malmö där de hade begravt en liten fågel.Anna och
Sofia gick dit varje dag och pyntade och räfsade.
Anna och hennes kompis Jonathan var en hejare att måla på dagis, man trodde att de skulle bli konstnärer.
Annas ögon kommer jag aldrig att glömma heller för jag var den som såg in i hennes ögon först av alla människor!
Vi granskade varandra på BB ordentligt.
Nu
har det gått åtskilliga år sedan det här upplevdes av mig.Ett faktum är
ju att åren försvinner så fort och ett tu tre så är man snart
folkpensionär.
Jag hade ju två flickor före de tre jag beskriver
här. Sitt första barn glömmer man ju aldrig heller,då är det ju ett av
världens stora underverk när de föds!
Kom att stå henne som far
väldigt nära eftersom mamman var handikappad och jag fick ta på mig
väldigt mycket av det som tillhör en familj. Tre år efteråt föddes
flicka nummer två efter Alice.Vi döpte henne till Åsa.
Något som man
aldrig får säga i ett sånt här sammanhang är ju att det ÄR svårt att
vara gift med en kvinna som är handikappad,det är som att svära i
kyrkan.
Jag fick ta på mig så mycket,jobbade skift på ett
järnbruk,byggde hus,skötte hushållet,trädgården osv. Barnen i dessa
åldrar kräver ju mycket av sin far och jag orkade inte med detta
alltid!En människa som har reumatism från hon är spädbarn har ju
väldigt mycket ont i sin kropp och livet blir ju varken för henne eller
sin partner det liv som "vanligt" folk har. Ens sexliv blir ju mer
eller mindre kvaddat och när man är under trettio så blir det till en
börda.
Vi gled ifrån varandra mer o mer och jag flyttade hemifrån i
en omgång.Hade inte träffat någon annan som många ville tro. En dag
stod mina flickor utanför dörren och grät och sa:"Pappa,vi vill att du
kommer hem"
Orkade inte stå emot detta utan flyttade hem igen men
ingenting blev bättre så efter ett par år så blev det skilsmässa ändå
och då hade jag träffat en annan tjej och hade fått uppleva hur ett bra
känsloliv och sexliv kunde vara.
Visst hade mycket kunnat vara
annorlunda men man gör det man begriper ,det är inte alltid så lätt .
När jag sedemera hade gift om mig och flyttat så kom det in svårigheter
med umgänget med mina då lite större flickor,det började uppstå en
mur.Den äldsta har jag ingen kontakt alls med ,hon vill inte veta av
mig och det känns så trist.Hon som var min älsklingtjej en gång i
tiden.Många tårar har runnit ur mina ögon när jag tycker mig ha
motarbetats i mina försök till kontakt och umgänge. Min nya familj fick
under årens lopp många gånger se en ledsen far, ja rent deprimerad över
alla misslyckanden med kontakterna.
Säkerligen hade jag kunnat göra många saker annorlunda men jag förmådde inte detta tydligen.
Åsa
träffade jag av en slump vid ett av mina besök i gamla hemstaden och då
kramade jag om henne ett par gånger och det kändes bra.
Vad hon
kände det vet jag inte för sådan kontakt har vi inte, har aldrig fått
höra direkt från någon av mina stora döttrar vad de tänker och tycker.
Jag
vet bara en sak,jag har blivit pådyvlad vissa saker där ord står mot
ord och då känner man sig ju totalt hjälplös. Mamman är alltså död
sedan många år!

Här ser man vad en gammal Elvislåt kan ställa
till med.Min första fru älskade Elvis och jag har alla hennes skivor
inspelade på min rullbandspelare och jag lyssnade på dem för ett tag
sedan.DET blev ett jätteskutt bakåt i tiden då hon var blott 18 år och
jag 20!
Minns så väl när vi delade på en flaska vin och spelade
Elvis!Åt Rysk krabba på burk med rostat bröd och majonäs! Jag glömmer
heller aldrig att vi hade det fint i en del år också! Bodil Öberg hette
hon och frid åt hennes minne,hon gjorde också så gott hon kunde!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s