Okategoriserade

Åren går livet består







lördag, mars 01, 2008

1978 -2008



Tänk
vad trettio år rinner iväg fort, 1978 var ett år med stora omvälvningar
i mitt liv.Flyttade till Visby och gifte mig med Elisabet och vår
dotter Sofia föddes samma år.Gav upp en anställning efter 20 år på järn
o stålverket i Nyby för en oviss framtid.I slutet av året så insåg vi
att det inte fanns någon framtid för oss i Visby.Dyrt att leva där och
inga fasta jobb. Det blev Malmö i december och fast jobb på
systembolaget för mig och Elisabet fick fast jobb på ett av stadens
sjukhus. Hyran sjönk med 600 kronor och likaså skatten.Maten låg ca 15
% lägre också och på den tiden kunde man göra fynd i Danmark ,den
Danska kronan låg då på 75 öre mot den Svenska och det gav klirr i
kassan när man åkte över på gratisbiljetter som de alltid delade ut på
den tiden.

Jag räknade ut att vi tjänade ca 20.000 kronor på ett år genom att flytta till Malmö!Inte illa.
För mig kändes det som en befrielse att komma från Gotland med den instängdhet jag kände där.
Malmö
var en trevlig stad på den tiden med mycket jobb inom olika
sektorer.Kockums hade då ca 7.500 man anställda och det gav liv åt
staden.Hamnen var full av fartyg vilka gick till Köpenhamn.Det var
sällan några bråk med de som bodde i Rosengård,vi bodde själv där från
början i flera år.Med tiden skulle staden förändras och vi flyttade
tillslut till en bostadsrätt inom HSB,lugnet kom åter.Att utsättas för
mordbrand tre gånger på kort tid uppe i Rosengård blev för mycket för
vår familj.

Att bo nere på stan visade sig vara en lyckoträff,nära till jobbet och ändå lugnt trots innerstaden!
Men
ack vad kostnaden för bostaden steg i höjden de första åren på
90-talet,räntorna bara steg o steg så vi var uppe i en hyra på 8.500
och det var långt mer än vad jag tjänade.Elisbet hade som tur var fått
arbete på SJ och hon tjänade tidvis mycket bra så vi drog oss fram utan
problem.Hon reste förstås mycket eftersom Malmöpersonalen hade
Norrlandstågen på den tiden.Det blev Ånge och Gävle och massor med
resor på Stockholm med hotellövernattingar för jämnan.

Det
blev många ensamma kvällar hemmavid med barnen men hellre så än dålig
ekonomi.Jag gick ner till sex timmars arbetsdag så det hankade sig fram
ändå.

Nu sitter jag här
som pensionär och kan inte fatta var tiden tog vägen,blir nästan tårögd
när jag ser alla foton från denna tiden .Såg ett daghemsfoto med alla
barnen som jag känner igen och då kommer det en stor klump i halsen.Det
har gått så bra för alla mina barn och de är fem stycken så jag känner
mig så glad över detta. I varje kull av så många syskon brukar det vara
någon det går mindre bra för men så är det inte!

Sånt ska man känna tacksamhet över och det gör jag.Känner verkligen KÄRLEK till alla mina barn!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s