Okategoriserade

Celsiusgården och Beijers Hus!

”De andra kommer minsann hit på sin semester”!

Valet på chef för härbärget kom att stå på en man från psykvården där han arbetat som vårdare. En man från Sydamerika med ett kommunistiskt förflutet som satt hårt i honom.
Jag kände redan från början hur spänd han var inför mig eftersom han visste att jag hade haft åtskilliga diskussioner med den som slutligen anställde honom.
Om jag skulle så här många år efteråt gissa något så var det att han betraktade mig som någon slags ”spion” från ledningen.
Vi öppnade något som kallades Celsiusgården med blott 15 boende och rätt tuffa regler från början. De boende skulle tex vara inne till klockan 22.00  efter denna tid var det stängt. Horribelt eftersom det rörde sig om vuxna män så jag pläderade för en senare tid och så blev det. Klockan 00.00 gällde som sista tid att komma in.
Jag arbetade ständig natt så det ingick i mitt jobb att bedöma om den som skulle komma in var påverkad av droger.Om så var fallet skulle de utestängas.
Detta var ju bland det svåraste att utföra och hela tiden något som ställde till med bråk och hot.
Kross av fönster för 40.000 kronor hände med påföljande rättegångar och det var inte trevligt alls.
Då fick jag lära mig att både tingsrätten och hovrätten inte ville ge mig ersättning eftersom jag inställde mig på dagtid ”och inte förlorade någon förtjänst” enligt domaren. ”Min fritid är värd väldigt mycket för mig” försökte jag säga men då skrattade de!
Vi växte snabbt ur kostymen och ny lokal med större utrymme hittades uppe på Kirseberg vid gamla Malmö Östra sjukhus. Vi fick ta över hela  det gamla kontorshuset och fick plats för uppåt 35 boende. Härbärget döptes till Beijers Hus!
Jag hade börjat inse att jag för min hälsas skull aldrig borde ha tagit denna anställning. Kände mig sjuk väldigt ofta med starka magsmärtor.
Chefens hållning till mig hade inte blivit bättre heller utan han kom med fånig kritik. ”Alla andra anställda visar mer intresse för jobbet än du” ,sa han och tillade ” de kommer minsann hit under sin semester och hälsar på”!
Jag förklarade för honom att det här jobbet var min födkrok och inget annat och har du något att klaga på mitt sätt att sköta detta så kläm då fram det.
Det kunde han ju naturligtvis inte.
Här bodde allt från narkomaner till mördare vilka nyligen hade släppts efter långa straff. Vissa var så ur psykisk balans så man fick hålla sin rygg fri. Hot förekom då och då och värst var med några som tog reda på var jag bodde och visste även om att jag hade barn. Några var glasklara med sina hot och sa att de skulle passa mig utanför min bostad samt skära tungan av mig!
De som kom från andra länder och det var ganska många klarade inte av att bli behandlade som alla andra med det regelverk som vi hade utan for ut med snack om att man var rasist som inte släppte in dem när de var drogade.
De ville inte förstå att ingen kom in som var påverkad! Som jag sa åt en kille, svart,gul eller grön, är du påverkad så är dörren stängd.
Sämst tyckte jag att det var att blanda unga killar på 18 år med detta ofta garvade klientel och detta framförde jag också men fick aldrig något gehör för mina tankar.
Samma var en vinter när ett rum uppläts åt kvinnor utan att de kunde låsa dörren .Där skulle de vistas ihop med män som gick på amfetamin och faktiskt kunde tänkas att förgripa sig på dessa kvinnor. Om detta fick jag också bråka och i sådana lägen säger vissa människor exakt vad de har i sin hjärna. Chefen ansåg att det kvittade med ett lås eftersom dessa kvinnor ”var vana vid så mycket”!
Men när jag kom till jobbet nästa natt så hade de fått lås på dörren så han tänkte nog till lite grann. Vi talade aldrig mer om detta.
En natt var det en kille som fick noja, han mådde verkligen dåligt och jag kallade tillslut på ambulans för att ta honom till psykakuten. Ambulansen kommer med två man som genast säger att de tar inte med honom utan polishjälp. Det kallas på polis och efter en stund kommer polisbilen med två poliser. De tittar på mig och frågar hur många som bor här på Beijers Hus. Ca 35 stycken svarar jag. Ojdå, då måste ni vara många som jobbar här.Näe,det är bara jag inatt.
De tittade på varandra och sedan på den lilla mannen som det behövdes fyra man för att skjutsa till akuten.En helt ofarlig kille som bara mådde otroligt dåligt i själen.
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst från dessa tre år men avstår. När jag blev sjukskriven och undersökt så visade det sig att jag hade två blödande magsår samt ärr efter 17 andra magsår.
Läkaren och även en psykdoktor ansåg att för min överlevnad så borde jag få pension.
Så blev det också och jag blev arbetsbefriad till min lättnad. Det som var jobbigt och bedrövligt var också att mitt långa äktenskap hade under dessa tre sista åren också havererat. Själen hade under de här åren blivit utmattad liksom kroppen.
Men nu tar jag en paus i mitt skrivande men återkommer längre fram med lite andra aspekter från mitt liv. Och jag kan lova att det inte alltid blir någon rolig berättelse. Livet är ju så komplicerat med upp och nedgångar.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s