Okategoriserade

Nu trampar jag på ömma tår!

Flydda tider!

Sitter och löser ett inlägg av fd prästen Helena Edlund.

https://detgodasamhallet.com/2017/07/17/tankar-fran-karringen-mot-utvecklingsstrommen/#more-8408

Minns min egen uppväxt med de första sju åren i Västerbotten i främst Boliden.
Ett totalt annorlunda Sverige. Vi barn knallade omkring på byn och lekte .Bär fanns i skogen bredvid och inga föräldrar behövdes som sällskap. Jag fick följa med min bror till skolan och fick sitta där och rita och måla.
Familjen hamnade nere i mellansverige 1949 och då Torshälla. En liten men självständig stad med ca 5000 innevånare.Polis, sju kondis, stadskällaren,ja allt fanns att tillgå.
Staden hade många innevånare från andra länder eftersom Nyby Bruk drog till sig arbetskraft . Bra betalt och låga hyror .
När jag började (liksom alla andra) arbeta på bruket så var alla människor där arbetskamrater oavsett var man kom ifrån. När jag byggde villa på Göksten så var det samma sak där, folk från olika länder byggde. Vi hjälptes åt!
När jag genom olika omständigheter hamnade i Malmö och Rosengård så var jag totalt okunnig om hur det var där.
Hade aldrig läst i någon tidning om de bränder och knarkhandel som förekom där . Förstod inte att staden Malmö var så uppdelad. Hade ju aldrig upplevt något liknande tidigare.
Det första man märkte var ju att ens cykel blev stulen trots att den var låst.Tvätten blev stulen trots lås. Potatis i egen odling stals. Förstörelsen var enorm och bränderna var ju värst där både skolor och förskolor och inte minst det hus vi bodde i brann.
Området beboddes av ca 20.000 innevånare och 90 % var från andra länder och större delen levde då 1978 på ”sossbidrag”!
Som sagt var efter åtskilliga år så gjorde vi som andra svennar, flyttade.

Nu har ju ”Malmösjukan” spridits ut över landet och Helena Edlund liksom så många andra ser ju detta varenda dag.
Politiken har från början varit fel och de åtgärder man tillgripit har ju tvärt om cementerat dessa förorters elände.
Läget har genom åren blivit än värre i och med att de kriminella har beväpnat sig och drar sig inte för att mörda andra.
Knarkhandeln med stora pengar i förtjänst styr dessa förorter och lägger sig som en svart våt filt över området.
Polisen är tyvärr hjälplös i detta läge när inte politiken stöttar dem.
Ja, frågan är VARFÖR det har blivit så här? OCH att så många fortfarande tittar åt sidan och låtsas att inte problemen ens finns?
Hur dessa människor med sitt förnekande tänker och att dessa finns ända upp i regeringen är nästan märkligt!
Hoppet om förändring försvinner om alla tittar bort.
Ska SD behöva vara ” räddningen” för Sverige?
Jag som har varit emot SD och deras lösningar tvivlar nu på viljan hos de andra partierna att de ens kommer att försöka med åtgärder mot förslumningen av Sverige.
Eller har allting gått för långt i Sverige så att ingen lösning finns längre?

Annonser

One thought on “Nu trampar jag på ömma tår!

  1. I början av nittiotalet hade vi väpnade bank och postrån nästan varje dag, nu är den typen av brottslighet utraderad.
    Även det dödliga våldet har faktiskt minskat något under det senaste kvartsseklet. Folk har alltid kastats ut från balkonger i Sverige i samband med fyllebråk men ingen har dömts i Sverige för att ha kastat ut en kvinna från en balkong på grund av hedersrelaterade motiv.

    Det trygga Sverige som Helena beskriver har aldrig funnits och jag kan faktiskt inte förstå hur någon kan ta Helenas artikel på allvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s